MRSP
Meticillinresistent Staphylococcus Pseudointermedius
Någonstans när vår B-kull närmade sig 6 veckor så konstaterade vår veterinär att Viktor var MRSP-positv. Efter en Stronghold-kur kombinerat med olika antibiotikapreparat som inte visade sig hjälpa skickade hon in ett bakterieprov för resistensbestämning till SVA - Statens Veterinärmediciska Anstalt.
I detta skede var vi inte speciellt oroliga. Självklart visste vi att MRSP existerade, men vi visste även att vår hund inte hade varit på något stort Djursjukhus med stora infekterade operationssår som inte läkte som följd, så sannolikheten att han skulle ha den här bakterien såg vi som väldigt liten. Ja, korkat nog så tänkte vi inte ens tanken. Han hade ju bara lite utslag!
Men så var det! Viktor var positiv och vi rekommenderades att avliva honom. Lilleman hade en längre tid haft en infektion i halsen som inte heller den läkt ut trots antibiotika och detta i kombination med lite andra ålderskrämpor på honom gjorde att vi på en och samma dag fick säga farväl till två av våra hundar.
Nu återstod en annan problematik! De andra hundarna och valparna! Vår veterinär kom på hembesök och tog prover på Sunny och Amadeus och de fyra valparna. Sen började en fruktansvärt lång väntan. Viktors provsvar kom efter ett par dagar men de här proven drog ut på tiden vilket gjorde att vi blev mer och mer hoppfulla om att de inte skulle hitta några MRSP-bakterier alls. Men till slut kom provsvaren tillbaka och alla hundarna visade sig nu bära på den här bakterien.
Och här sitter vi nu och funderar på vad som kommer att bli bäst för oss, hundarna, de andra djuren, valpköparna, våra vänner och bekanta, uppfödarkollegor, hela Sveriges hundpopulation och deras ägare plus alla tillfälliga besökare i Sverige som råkar träffa oss eller någon av våra hundar eller någon annan som på något annat sätt korsar vår väg…
Så världssamvetet är nu påkopplat och vi står som en ensam liten David mot Goliat…
Och det sägs ju att okunskap är den värsta farsoten och i detta fall stämmer det verkligen. Frågorna är oändliga här hemma och ju mer man läser och frågar sig fram desto fler blir frågorna!
Vi har suttit oräkneliga timmar i telefon och kontaktat alla vi kan tänka oss som kan tänkas veta något om denna lilla bakterie. Hypoteserna är lika många som de personer vi har haft kontakt med. Men vi har till slut kommit fram till en endaste gemensam slutsats i alla fall – ingen vet egentligen någonting...
Vad vi däremot med säkerhet vet, är att den är Anmälningspliktig till både Jordbruksverket och Länsstyrelsen. Vilket vi var oerhört tacksamma över eftersom vi där skulle få hjälp med vilka riktlinjer och restriktioner det fanns för oss som ägare till en MRSP-bärande hund. Trodde vi! Vi har nu bollats runt bland olika instanser och alla tror med säkerhet att ansvaret ligger hos någon annan eftersom de själva ingen information har.
Och är det här ett tecken på att MRSP inte är något stort problem och egentligen inte ett dugg farligt för våra hundar och är då Anmälningsplikten bara ett överilat beslut av någon myndighetsperson som bara ville ha ytterligare något att föra statistik över?
Vi hoppas det för allas vår skull...
Vad är då MRSP - Meticillinresistent Staphylococcus Pseudointermedius?
Bakterier är något som vi alla bär omkring på och det ska vi också göra för att må bra. Staphylococcer ingår även de i vår och i hundarnas normalflora av bakterier. MRSP är en lite smartare variant som tillsammans med andra bakterier inte gör någon som helst skada, men den dagen då hela bakteriefloran sätts ur spel, t ex vid antibiotikabehandling eller sjukdom tillåts denna bakterie att växa till sig eftersom den då inte har någon som helst konkurrens från de andra bakterierna. Och eftersom MRSP har lyckats skapa ett litet skal omkring sig som ytterst få läkemedel kan ta sig igenom är den väldigt svår att bryta ned och ta död på. Och detta kan få förödande konsekvenser - om man nu hamnar i en situation där t ex viss antibiotikabehandling är enda utvägen.
Hur det påverkar oss människor och andra djur är det ingen som med säkerhet vill säga något om. Det har gjorts studier där MRSP påvisats på både människor och andra djurslag förutom hund. Men studierna är inte gjorda i tillräcklig omfattning för att någon ska våga sig på att dra några absoluta slutsatser... Det vill eller kan någon inte göra om någonting egentligen när det gäller den här bakterien eftersom den är ganska så outforskad.
Hur sprids den då?
Vad vi har förstått så finns det risker vid direktkontakt, indirekt genom t ex oss människor, via smittade ytor hos t ex veterinärer men även i luften (aerosol t ex vid nysningar och hosta).
Så hur många hundar som legat på samma plats i väntrummet som Viktor, stått på samma våg eller blivit rakade av samma maskin som han utan att personalen använt ett speciellt rengöringsmedel efteråt vågar vi inte tänka på! Eller de som har varit efter Amadeus i utställningsringarna och blivit genomkända av en domare som inte desinficerat sina händer efter att ha tittat Amadeus i munnen… Tikar som har varit här och parat sig och tikar vi besökt hos uppfödare… Hundar som bott hos oss och som sedan återvänt hem till ägare som har andra hundar och hundar som vi träffat ute och lekt med… Vänner och uppfödare som vi hälsat på med bakteriefyllda kläder och grannarnas hundar som hälsat på våra hundar genom staketet! Ja, listan kan göras lång och den går ju inte bara åt ett håll – vi vet inte var vi själva har plockat upp bakterien och inte heller när.
Nu har fokus hamnat på Viktor men i verkligheten kan vi ha haft den här bakterien i många år utan att vi har vetat om det och inte heller haft problem av den – och då tar man inga prov.
Eftersom det i vårt fall var ett händelseförlopp som slumpade sig så att vi upptäckte bakterien innan leverans av valpar och inte precis efter, så vet vi även att det nu skulle kunna finnas smittade hundar runt om i Sverige och Europa som bar på smittan helt ovetandes och helt utan restriktioner… Även om SVA inte får in mer än ett par hundra sådana här odlingar per år – hur många hundar finns det inte som bär på den här bakterien helt ovetandes?
Våra kvarvarande hundar har inga sår eller infektioner. Sunny har fött valpar utan komplikationer, navlarna på valparna läkte helt normalt och Amadeus slicksår gjorda av Viktor läkte precis som de skulle, så vi hade inte en endaste anledning att misstänka något på våra hundar om vi nu inte upptäckt Viktors bakterier. Och vem går och tar prover på sina friska hundar och skickar till SVA för analys? Jo, en och annan forskare som upptäckt att det finns skrämmande många ovetande bakteriebärare runt om i landet! Men vanligt hundfolk gör det inte, för då skulle MRSP inte öka i spridning.
Sen kan det självklart finnas de som kan misstänka att de har MRSP men väljer att inte ta prov för att slippa få det bekräftat, det kan finnas de som vet att de har den men ändå inte vidtar några försiktighetsåtgärder vare sig hos veterinären, på utställning eller vid valpförsäljning och det kan finnas de som inte vet att MRSP faktiskt existerar – och vi har nog på ett eller annat sätt träffat alla kategorier.
Självklart vill vi inte på något sätt skrämma upp någon och det har vi inte heller några som helst vetenskapliga belägg för att göra.
Vi vill bara berätta om vår oro och vad som händer och har hänt hemma hos oss.
I det här fallet är vi bara drabbade hundägare som även råkar vara uppfödare och genom det har en betydligt större skyldighet att både efterforska kunskap och framförallt att dela med oss av den information vi har.
Vi vill inte heller skuldbelägga någon när det gäller smittspridning, vare sig Veterinärkliniker, privatpersoner, uppfödare eller någon som helst annan. Vi vill absolut inte påstå att vi överhuvudtaget kan något om MRSP och är inte på något sätt utbildade inom veterinärmedicin eller naturvetenskap. Vi är medvetna om att vi bara har rätt att sätta upp de där fula gubbarna på våra egna väggar - ingen annans. Och det verkar som om varken SKK, SVA, Länstyrelsen, Jordbruksverket eller landets alla veterinärer och läkare har satt upp några fula gubbar alls när det gäller den här bakterien på sina kontor.
Så förhoppningsvis överdramatiserar vi och tar på oss ett alldeles för stort personligt ansvar när det gäller en bakterie som ingen vet vad de ska göra med!
Naturligtvis har vi funderat på och övervägt mycket noga hur vi nu ska gå vidare med vetskapen om att vi har MRSP bland våra hundar. Tillsammans med vår veterinär kommer vi att fatta ett så välgrundat beslut vi bara kan med den kunskap vi har och med den information vi har tillgänglig.
Och nu i vårt beslut har vi resonerat så här:
(Efter att vi sammanställt all information från myndigheter, 15 olika veterinärkliniker/djursjukhus, SVA, SKK, uppfödare (6 olika raser), hundägare med erfarenhet av MRSP och de publikationer som finns tillgängliga bl a vid SLU.)
MRSP-bakterier är i sig själva inte farligare än andra bakterier. Det finns oerhört många helt friska hundar som bär på dem utan problem. (Vi har själva 6 stycken!) Risken att en kliniskt frisk hund smittar någon annan hund sägs vara förhållandevis liten.
Det går inte att undvika att bakterier sprids - men man kan försöka att göra det lite svårare för dem!
En klok sjuksköterska sa till mig att de patienter som är säkrast att behandla är de som hon vet bär på en smitta. Det är de som hon inte vet något om som är farligast för både sig själva och sin omgivning!
Nu finns det ingen anledning att gå omkring och undvika kontakt med andra hundar av rädsla för att de är smittbärare av ett eller annat slag - då skulle man bli precis nojjig! Nu har nog alla hundägare försökt att vara kloka och förståndiga sedan långt tidigare eftersom det finns så mycket andra smittor som kan drabba våra hundar - men förhoppningsvis blir vi alla ändå lite mer kloka och försiktiga och i de fall man kan så är lite extra vaksamhet alltid på sin plats.
Hursomhaver så här har vi tänkt oss:
-Vi kommer att behålla Sunny, Amadeus och en tikvalp hemma hos oss. I möjligaste mån kommer vi försöka att dela upp dem lite här hemma för att förhindra återsmitta.
- De andra valparna har hamnat i hem där ägarna är informerade om att MRSP påvisats. Valparna flyttade härifrån på rekommendation av flera olika veterinärer just för att det är lättare för dem att bli bakteriefria i en annan miljö. Vi drog tillbaka försäljningen av de valparna som skulle sålts till uppfödare eftersom det i den miljön är lite fler hundar och valpar.
- Vi kommer att vara restriktiva med att ställa ut, gå kurs eller tävla med någon hund under den första tiden. Här finns det inte några egentliga rekommendationer utan det är mer sunt förnuft som får råda.
- Eftersom bakteriefloran byts ut med jämna mellanrum så har de flesta hundar som varit sjuka eller haft infekterade sår blivit bakteriefria inom ett år. Så vi avvaktar och tar ett prov någon gång i början av 2011 - lite beroende på när vi planerar valpar.
- Vi kommer att informera de veterinärer vi besöker att våra hundar bär på bakterien så de i sin tur kan vara extra noga vid rengöring efter våra besök.
- Hundarna kommer att badas lite oftare än annars i typ K-Hex Schampo. Vi kommer även att klippa ner dem rejält! Vi kommer ju inte att ställa ut på ett tag så varför inte göra det smidigt för sig?!
- Till rengöringen hemma kommer vi att använda Virkon. Hundfiltarna tvättas i minst 60 grader.
- I bilen kommer det alltid att finnas en flaska sprit! Inte för glädjekonsumtion utan enbart till för spritning av händer! Och jag förmodar att de flesta precis som vi klappar om sina hundar innan de låser dörren och åker hemifrån. Och har du klappat hundar på väg hem till dina så minskar du risken att du har med någon smitta hem! (Se det som en bonus att du själv kanske slipper höstens förkylningar!)
Det var en liten summering av vår handlingsplan den närmsta tiden.
Självklart hoppas vi att det i framtiden kommer att finnas en mer enhällig information tillgänglig för oss hundägare från både myndigheter och behandlande veterinärer. Som det ser ut idag så skiljer sig rekommendationerna - om det ens finns några! - beroende på vilken veterinär man konsulterar...
Vill även passa på att tacka alla otroligt engagerade människor vi fått hjälp och stöd av – och så vill vi så klart be om ursäkt till alla stackars människor som vi skrämt upp på vägen...!
Åsa och Henrik
Lots of Fun’s Kennel
eller numera tillfälligt omdöpt till
Lots of Bacteria
***********************************************
För att lugna er lite kan vi nu glädjande berätta att ytterligare provsvar har kommit tillbaka.
Två av Viktors bröder är testade och de bär inte på MRSP. Den ena brodern har inte bott hos sedan han var valp, men den andra har bott och levt tillsammans med oss och med Viktor fram tills precis innan Viktor började få problem. Vi har även tagit prov på husse Henrik och inte heller han bär på MRSP.
Vad tänker då t ex myndigheter och veterinärer göra från och med år 2011 nu när vi har tjatat hål i huvudet på dem...?
Jo, SKK ska tillsammans med Agria avsätta pengar till forskning om MRSP. SKK ska även göra utställningsansvariga mer medvetna om tex hygien på utställningar.
Eftersom det även är ett ökat problem med MRSA på hundar så är nu även Socialstyrelsen inblandad för att kartlägga och förhindra smittspridning mellan människa-djur.
Veterinärerna har nu samlats och diskuterat MRSP på en konferens och det ska från och med nu inte längre vara möjligt att få en andra kur antibiotika utskriven utan att veterinären rekommenderar att prov till SVA skickas in för resistenskoll.
Maj 2011
Vi har nu fått besked om att vi inte längre har MRSP!
Så nu kan vi återta vårt ursprungliga kennelnamn igen - LOTS OF FUN'S - men vi kommer trots det att fortsätta vår kamp mot bakterier både här hemma och bland myndigheter!
Det är med lite blandade känslor beskedet mottogs här hemma. Självklart är vi överlyckliga över att vi inte längre behöver oroa oss över vad MRSPn i värsta fall kunde ställt till med för våra hundar. Samtidigt påminns vi lite extra om de hundarna vi inte längre har kvar på grund av MRSPn...
Viktor och Lilleman
 
<< Tillbaka.
|